Miniuppryckning

En snabb lägesrapport:

Jag lever, alltid nåt. Har faktiskt diskat och städat lite idag. Då vet man i alla fall att hoppet om mig inte är helt väck. Dock kanske det beror på att jag igår fick veta att det hela inte är hugget i sten som jag tidigare trodde.

Var nyss på en promenix, rätt skönt att röra på sig. Dock inte helt skönt när det känns som att man ska svimma för att man inte ätit sen lunch. Just att laga mat och äta känns inte ett dugg motiverande. Däremot har jag motiverat mig att ta tag i en annan sak. Självklart för min egen skull, men även för att visa att jag faktiskt bryr mig om vad han tycker om saker och att jag är villig att göra nåt åt dem.