Ledsen, låg, nere, deppig...

Ingen bra dag idag. Har väl egentligen inte hänt något extra dåligt just denna dag. Eller ja, lägenheten jag tänkte skulle passa mig finfint var redan uthyrd. Huset brevid, 20 kvadratmeter större, balkong och riktigt kök för ynka 200 spänn mer i månaden, ledig omgående och samma fastighetsbolag, det hade varit perfekt. Sen blev det beordrad övertid vilket var rätt tungt och så är rakbladen i halsen på väg tillbaka. Men förutom det borde det andra gå åt rätt håll men det gör det icket. Orkar verkligen inte en till sån här sommar. Förra gången hade det i och för sig hållit i närmare tre år men är ändå samma känsla nu. Alina lämnade en liten pepplapp på mitt skrivbord idag, det var gulligt. Det var något om att jag är självständig och stark, men vill faktiskt inte behöva vara det hela tiden. Det känner nog Marie, Hanna och Liten av just nu. Snart har jag nött sönder dem tror jag. Skulle också vilja ha en mamma jag kan ringa till tre gånger om dagen. Visst, fattar att jag är långt ifrån den enda med att känna sig ensam, eller vad nu mitt problem är, men inte blir det lättare för det.

Är lite ledsen för systers skull också. Man planerar ju inte sånt, men nog kommer det visa sig att även "Holland" kan bli bra. Man får helt enkelt göra det bästa av situationen. Precis vad jag ska försöka göra i helgen och ha kul med vänner och särskilt nu när Jessy och Angie ska vara uppe. Är bara så förbannat svårt att ställa om hjärnan när man väl skapat en massa förhoppningar och planer som sen grusas, för mig till synes helt i onödan. Skulle behöva hitta något roligt att distrahera min hjärna med, tänker alldeles för mycket som det är nu. Någon som har ett förslag som är bättre än säg frimärkssamling?

Leka i min koja?

Midsommar och jul är i min värld ingen höjdare om man inte har familj och släkt att fira med. Men jag överlevde trots det midsommaren. Det började bra med en grillkväll hos Alina och djupa diskussioner så att jag blev alldeles snurrig. Har inbillat mig att jag vill ha en smart och insatt kille som har bra åsikter och hänger med i världshändelserna. Och visst det vill jag fortfarande men däremot är det mindre kul när jag känner att min hjärna blivit förslappad och jag inte på långa vägar har lika mycket koll. Menar förstås inte att jag ska satsa på en som är clueless, men kanske att jag borde börja läsa mer än bara Sköna hem. Blir i alla fall sjukt imponerad när en kille kan säga att han är feminist. Och tror knappast det var för att få någon i säng - tyvärr...

Självaste midsommarafton blev inte precis som jag tänkt. Ville gå ut och äta men allt var ju stängt. Så istället knådade jag, Marie, Hanna och Liten ihop delikat pizza som vi tog ut för en picknick. Tyvärr blev vi picknicken, sabla knott! Senare hemma hos mig kom jag på den fenomenala idén att bygga en koja i vardagsrummet. Det blev myspys. Vem har sagt att "vuxna" inte får leka?

Lördag blev chill med en inte alltför framgångsrik sväng till Alder och sen lite film på kvällen. Terminator - salvation påminde mig om att Maries tjej är lite gay. Logiskt. Söndag var jag nyttig trots noll övertidstimmar. Städade, tvättade och monterade ner kojan då jag kände att den tjänat sitt syfte.

En bra tjej helt enkelt!

Måste bara säga att Alina är så vis, rak och rolig! Känns bra att jag lurade in henne på FK med mig. Väldigt nyttigt för mig med folk som säger precis som det är. Sen om jag lyssnar är ju förstås en annan sak. Att jag i slutändan gör som jag känner för har mina vänner fått erfara. Alina å andra sidan har kanske inte hunnit komma till den punkten att hon gett upp att försöka prata vett i skallen på mig.

Här var vi ett grymt team och spöade killarna i en lek! Dock ser jag lite skeptisk ut, men det är nog en rätt vanlig "ellimin". Har snott bilden men tror nog det var ok.

Prova nåt nytt?

Så! Nu har jag satt igång med två saker som är helt i linje med vad min kära vän Farida ordinerat. Hon tycker att jag ska ta hand om mig själv. Träna och gå till sjukgymnasten borde alltså göra henne stolt. Åh, ja just ja, jag gör det ju dock för min egen skull, inte för att hon ska bli nöjd. ^^ Gymmet gav mig även lite inspiration. En "gorilla" kanske? Är ju alltid trevligt att få känna sig liten och beskyddad.

Ellipelli nöjd över sitt dagsverke

Man slutar aldrig förundras

Det är för mig lite fascinerande hur en del saker jag klottrar ner här kan få igång folk. En blogg säger absolut en del om vad man är för slags person. Bilden blir givetvis inte komplett eftersom man inte kan hänga ut andra människor och vad dem gjort hur mycket som helst, det inser till och med jag som inte är den med allra mest integritet. Mycket blir också väldigt koncentrerat, vilket i sig kan vara missvisande. Jag har som ni nog märkt lagt ner mest krut när jag mått dåligt. Och eftersom ni killar är sådana svin, är det ju på grund av er man oftast mår dåligt! Och nu är det säkert igen någon som studsar på sin stol över att jag kallade killar svin... Hade detta varit live hade ni sett glimten i ögat. Nu gör ni förstås inte det men har ni IQ över apnivå kanske ni hajjar att jag skojas en smula! I love men! Särskilt dem som kan ta mitt bloggande för vad det är. Varje ord är inte vägt på guldskål och det är inte meningen heller.

Det var allt jag kunde ordbajsa efter 13 timmar på jobbet och 2 timmar på bussen! Imorgon börjar för övrigt mitt nya liv! Upp astidigt, jobba, sjukgymnasten och sedan ett hett och svettigt pass med min vapendragare Marie! Tror man måste lura sig själv att man mår fint genom att hålla igång, fake it till you make it kan nog appliceras på många områden i livet.

Det nya livet börjar på....?

Dagens konstaterande är att min kondition inte riktigt hänger med när jag ska ta ut mina frustrationer med hjälp av frenetiskt cyklande runt träsket i spöregnet. Var en stund sen nu men har fortfarande blodsmak i munnen. Tänk vilken tur att jag och Marie ska starta våra nya liv på måndag då!

Men hon är säkert snääääll..

Tro det eller ej, men känns rätt bra idag faktiskt! Beror dels på att jag varit med Marie, Hanna och Liten idag. Vänner är ju nice att ha. Och eftersom att jag nog är en lite ond människa känns det också en smula bra att jag är way mycket hetare än hans nya, rätt menlösa tjej/tant(klädda).

Dags att ge sig

Har jag hittat något som känns bra så ger jag mig inte förrän jag är helt säker på att det är kört. Har väl känts som att det kanske inte var riktigt kört. När vi träffats har det känts så sjukt bra, tänkte att han kanske också kände det. Men nä. Igår blev det så tydligt det bara kan bli. Han har gått vidare i allra högsta grad. Blev lite som ännu en dumpning. Men nu vet jag i alla fall att det inte finns nåt jag kan göra. "Bara" till att gå vidare, igen.

Är hemma från jobbet idag eftersom jag är förkyld. Men måste ändå ut från lägenheten nu, blir knäpp på riktigt annars. Alternativen just nu är åka till Alder eller lägga sig ner på golvet och självdö.

Inte som på film precis

Helt färdig! Jobbat över i vanlig ordning. Just nu får mitt jobb all min tid och energi. Och har faktiskt ingen lust att lägga energi på nåt annat heller. Orkar definitivt inte börja leta någon ny kille heller. Min melodi har ju varit nu några gånger att hitta en ny illa kvickt. Men jag är absolut inte redo för det och har ingen ork till det heller. Den enda jag skulle ta mig ork till att kämpa för är J. Men känns inte riktigt som att jag har rätt att göra det eftersom han ju satt punkt. Antar att jag bara måste acceptera. Men vore livet en film hade jag hittat på någon alldeles storslagen gest som visade hur rätt vi är för varandra och som skulle få han att ta mig tillbaka på en sekund! Men nä, real life sucks.

Justja, jag är inte alltings centrum. Men detta är min blogg, så vad förväntar man sig att den ska handla om?

Det här är inte rätt

Vilken pissig dag. Börjar med att man inte kan somna och sen alltså inte ta sig upp i tid. Sen har allt på jobbet bara krånglat, jobbat som en idiot med syns ändå inte i statistiken. Har även gått och blivit mer och mer irriterad på saker som stört honom och som sammanlagt gjorde att han lade på locket. Riktiga skitsaker faktiskt, och det som inte är skitsaker jobbar jag på. Vet att problemet till största del ligger i hans huvud och att det då blir hans förlust, inte bara den här gången utan ganska troligt många gånger till. Men vad hjälper det när det ju faktiskt blir min förlust också? Det spelar ingen som helst roll om jag blir nerbombad på diverse sidor när jag inte kan släppa tanken på oss.

Och nämnde jag att jag håller på att bli sjuk? Blääääääääääääääääää.

Impress me

Det är trevligt när folk imponerar på en och visar på egenskaper och förmågor man inte visste att dem hade. Alltid kul att bli positivt överraskad. Det har i alla fall resulterat i att jag kan åka till jobbet utan en klump i magen, samt att det dunkar i mitt lillfinger. Och har ju faktiskt imponerat på mig själv lite grann också. På måndag blir nästa steg att ringa sjukgymnasten!

Igår var det personalfest. Tanken var väl, förutom att bara ha jävligt kul, att lära känna dem nya på jobbet lite bättre. Blev en del lekar som gurkrace där man skulle springa med en gurka mellan benen för att sedan växla med en lagkompis, givetvis utan händer. Klassiska stolleken där man ska få sig en stol när musiken stannar körde vi också plus en ballonglek då man ska försöka trampa sönder sina motståndares ballonger som är knutna runt ena foten. Det var lite läskigt och jag skrek som en stucken gris. Men kul att leka ändå och fysiska lekar är ju helt klart roligare än seriösa tänkarlekar.

En sväng på båten blev det också. Nog fanns det en del hetingar men dem luleåkillarna är alldeles för medvetna om att dem ser bra ut, och så känns alla som players. Givetvis en stor generalisering av mig, men känns ändå så.

Ångest dämpas bäst med..?

Först kände jag mig hemsk och elak. Har bett om ursäkt och ska absolut skärpa mig på den punkten. Men jag blir samtidigt mer och mer förbannad på folk som har så lite självinsikt att dem inte ser sitt eget uppförande och då alltså aldrig kommer göra nåt det.

Om du vill se om någon är en bra människa gör så här: efter att du tabbat dig och gjort någon ledsen, be om ursäkt. Kan personen inte komma över händelsen och förlåta, så är det inte din förlust. Självklart ska man inte ta en massa obefogad skit men eftersom alla gör fel ibland kan det vara smart att ha en gnutta ödmjukhet och tänka på att man själv inte heller är något helgon.

Hela grejen har gett mig ångest, något som jag faktiskt lyckades dämpa rätt bra igår kväll. Enda problemet är väl att det kändes lite för bra.

"Du ser verkligen dumpad ut"

Nu för tiden är jag så gott som alltid i tid till jobbet och friskvårdstimmen tar jag på fredagar, inte måndag morgon.. Dock känner jag inte att jag har bråttom hem. Inte ens nå kattskrällen att komma hem till, och definitivt ingen boy. Givetvis borde jag ju passa på att använda tiden till att umgås med vänner och gör ju det, men inte varje dag. Orka planera att man ska träffas jämt. På den punkten blir en pojke behändig, man ses jämt, av ren vana, och det blir inte samma press att göra nåt och man slipper vara själv. Tusen gånger bättre att ha tråkigt med nån fining än själv. Inte för att man behöver ha tråkigt heller. Har en kortlek med iaf 52 roliga saker man kan göra med en sån...

Hur patetisk är inte jag när det inte finns nåt jag har bråttom att komma hem till? Skitsamma om jag är på jobbet hela dagarna plus helgerna, missar ju ändå inget. Visst jag kan göra precis vad jag vill, komma och gå hur jag vill. Men är det verkligen det man vill ha? Meningslöst!

Lite ytlighet måste vi ju också ha

Kan tycka att min blogg blivit lite väl deppig och seriös. Jag ska genast lätta upp den med något så meningslöst som bilder på en del av mina nya kläder. Egentligen föraktar jag bloggar där folk inte gör annat än posar för kameran. Så vi säger att detta blir ett undantag. Visst shoppa är kul, men det enda jag egentligen bryr mig om när det gäller kläder är vem jag tar på mig dem för och vem jag låter ta av dem.

Om man kunde klippa och klistra lite...

Jag är en väldigt tillåtande person. Ser nog igenom fingrarna med alltför många saker. Det är i och för sig ganska skönt, man blir inte så lätt arg och irriterad på saker då. Men att jag låter folk komma undan med det mesta slutar ofta bara med att jag blir sårad och ledsen. Jag ska helt enkelt bli striktare med vad jag låter andra utsätta mig för. Och är det inte så att om man dumpar någon men sedan ångrar sig, så håller man tyst om det fram tills dess att man är säker på att man vill ge det en ny chans? Att göra slut för att sedan ge nytt hopp genom att förklara hur mycket man saknat personen och att man är osäker på att man gjort rätt är inte ok. Kanske skönt att få prata av sig, men ändå jävligt själviskt om man inte är beredd att ge det en ny, ärlig chans.

Men nu är det tydligen bara "kompiskänslor" igen, själv brukar jag dock inte förknippa kompisar med såna ord, men skit samma. Nu är jag i alla fall less på att folk leker pingis med mina känslor. Jag vill helt enkelt ha ett vuxet förhållande där båda vet att man hittat rätt och där man inte bara hakar upp sig på problemen utan hellre ser möjligheterna och uppmuntrar varandra att jobba på det som behöver bli bättre.

Varför inte en kille som är lika pålitlig och trogen som D, som har A's charm, J's omtänksamhet och ärlighet och en där sexet är lika grymt som det med H? Det skulle vara en idealisk kombo. Kanske även en med lite ambitioner, det skulle vara en ny ingrediens som jag nog saknat hos alla.

Miniuppryckning

En snabb lägesrapport:

Jag lever, alltid nåt. Har faktiskt diskat och städat lite idag. Då vet man i alla fall att hoppet om mig inte är helt väck. Dock kanske det beror på att jag igår fick veta att det hela inte är hugget i sten som jag tidigare trodde.

Var nyss på en promenix, rätt skönt att röra på sig. Dock inte helt skönt när det känns som att man ska svimma för att man inte ätit sen lunch. Just att laga mat och äta känns inte ett dugg motiverande. Däremot har jag motiverat mig att ta tag i en annan sak. Självklart för min egen skull, men även för att visa att jag faktiskt bryr mig om vad han tycker om saker och att jag är villig att göra nåt åt dem.