Let's do this!

Då var det spikat! Den 16 december får jag nycklarna till min nya lya på Mjölkis. Ja, min och min... Den är min i ett år i alla fall. Men sett till min historia så är ett år på samma ställe rätt länge. Så det blir nog alldeles utmärkt. Kommer trivas finfint med topprenoverat kök, Ellitapeter, balkong och badkar som jag ska guppa i med mitt vinglas. Inte dumt alls heller att ha Jessy och Linda ett stenkast bort! Och vem vet, kanske lyckas jag locka med mig lite fler bodensare till storstan..^^

Jag tog tid när jag traskade iväg från jobbet till nya placet. Tog mig 20 minuter. Men ska nog fixa det på 15 på ett tag, och då menar jag ju givetvis utan att förvandlas till ett stånkande och svettigt troll när jag väl är på jobbet... Känns bra att hon jag ska hyra av verkar så vettig och gullig. Blir nog inga problem att ha henne som hyresvärd. Plus att hon väldigt gärna ville ha just mig som hyresgäst gör ju inte att jag gillar henne mindre!

Lördagen i bilder

Så här kul hade vi i lördags. Ett riktigt skönt gäng måste jag säga! Förutom några irritationsmoment så var det en väldigt lyckad kväll. Donia och Jenny har verkligen mycket roliga hyss för sig! Dock känns det lite främmande för mig att ta med ut kameran på dansgolvet. Ögonblicksbilder är inte min starkaste sida. Jag behöver för det mesta samla ihop mina anletsdrag. Snodde i alla fall lite bilder från finaste Jenny, vilket jag hoppas hon inte har något emot. ^^

Jag är omvänd

Oj, vad gott jag sov i natt! Jag nannade sött till närmare nio och vaknade till den ljusa, fina morgonen. Och sen kom jag på att jag försovit mig totalt! Skulle alltså missa niobussen och vara på jobbet vid elva. Det är ju inte himla kul att behöva jobba till halv åtta en fredag så jag ringde min chef och fick turligt nog ta ut en semesterdag! Puh!

Har varit kattvakt i tre nätter. Shane och Zero är verkligen supermysiga och söta. De är så gulliga när de ålar runt på golvet, jamar, hittar på bus osv. Gillar när de sover i fotändan och blir jätteglada på morgonen när man vaknar. Men! Trots allt det där underbara så gör allt hår det hela rätt ovärt! Tror det var bra för mig att vara babysitter några dagar, jag har ju som länge tänkt att jag ska skaffa katt. Men allt hår, besväret med att hitta kattvakt och att jag än en gång fått bekräftat att de sötaste pojkarna är allergiska har fått mig på andra tankar. Ett rent hem och en schysst kille väger lite tyngre faktiskt.

Nåja, nu ska vi se om det går att göra något meningsfullt av den här dagen!

Shane tycker det är superkul att Elli glömt att stänga en låda

Jag och Zero myser i samma tröja

Farmen är härmed svartlistad!

Igår var jag superpepp för Halloween-fest. Efter att ha dammat av min rosa kissedräkt drog jag med Patric just runt hörnet hem till jättegulliga Sabina (som även har väldigt fin heminredning) på party. Kvällen hade alla förutsättningar för att bli grym: vi var duktiga och grundade med en massa käk från Ming, hade ordnat förköp och trevligt sällskap! Allt var frid och fröjd fram tills det att det var dags att bege sig. Bussen till Farmen var en halvtimme sen och att bara sen kliva på den var ett projekt i sig. Alla småglin var helt hysteriska och trängdes som galningar. Man hade lätt kunnat blanda ihop det hela med någon stor rockkonsert. Väl framme efter att ha färdats som packade sillar blev det ännu värre. Kön var en mil lång och de störda barnen tryckte på bakifrån med uppvevade armbågar i tron att det skulle gå snabbare så. Jag började därför gorma med killarna bakom oss men fick nog efter en stund och började gå hem. Det här med trängsel och att känna sig som boskapsdjur är minst sagt inte min grej.

På väg hem gåendes och lite lätt instabil i mitt humör så blev jag övertalad att ta mig till GodisArenan på fest. Så efter en antagligen välbehövlig promenad hoppade jag på en taxi från mitt kära gamla Prästholmsskolan. Man kan väl säga att kvällen räddades upp och blev inte så dum, trots Farmen-fiaskot!

När katten är borta...

Tänkte först att jag skulle skriva ett riktigt saftigt inlägg om J's... tja, låt oss kalla det förbättringsområden och hans beteende de senaste månaderna. Men så insåg jag väl det omogna i det hela och helt ärligt så har jag inget behov av det längre. Jag vet ju att jag slipper allt det där nu. Tyckte först att det hade varit skönt att avreagera mig men nu känns det rätt överflödigt för jag är över honom. Man kan nog kalla det rekord. Det är i och för sig lite synd eftersom jag skulle ha gått ner lite mer i vikt om jag mått piss. Dessutom behöver inte hela världen (inbillar mig att alla läser min blogg) veta allt. Huvudsaken är att han vet. Hade en liten avreageringssession i förrgår och sa precis vad jag tyckte till honom.

Ok, jag mår väl inte super heller. Är aldrig kul när saker går åt skogen som man haft en massa förhoppningar kring. Och det är inte särskilt stimulerande att bo med sitt ex! Och att läsa på FB om när hela gänget inklusive J, men inte jag, lirar poker eller något annat känns ärligt som ett slag i ansiktet. Jag hoppas att det inte kommer bli så varenda gång framöver. Klart jag kan vara bättre på att höra av mig själv och se om det händer något. Men just så här i början kan jag inte påstå att jag haft ork att vara särskilt drivande. Men man mår ju så mycket bättre om man kommer ut och faktiskt gör saker.

Men nu är det helg och den har alla förutsättningar att bli bra! J är i ett annat land. Idag är jag ledig och imorgon ska jag spöka ut mig med underbara Patric och lite annat folk och sedan ska vi inta Farmen! Helgen började inte så dåligt heller - jag blev i natt moster till en liten kille!