Work hard, play hard.

Då var man installerad i det nya boendet! Det blev inte hos Sabina som ju var planen. Eftersom Luleå är framtiden så kommer även hon hit då hon hittat sig en liten bostadsrätt i centrum. Istället hamnade jag hos systeryster ute på landet, eller ja Björkskatan, men det känns typ som ute i skogen. Jag kliver liksom av på ändhållplatsen. Vojvoj. Nåja, jag ska inte dissa Björks alltför mycket nu, är superfint här, speciellt på sommaren då. Och så är det ju jättemegasnällt att jag får bo hos Ullis familj tills jag hittat mig något mer permanent.

Nu närmsta två veckorna kommer jag inte hinna med riktigt allt jag skulle vilja. Imorgon kickar nämligen en hel massa beordrat övertidsjobb igång. Jag gnäller absolut inte, hade det varit frivilligt hade jag säkert gjort lika mycket i alla fall. Det tråkiga är bara att resten av livet blir lite på paus. Träningen ska jag dock inte sätta på paus. Jag kör på som vanligt, alltså varje vardag. Eller ok, jag erkänner, jag tränade faktiskt inte i fredags men då var det för att jag packade ner hela min lägenhet vilket jag tycker är en rätt legitim ursäkt. Helgens flyttande och kånkande resulterade ändå i träningsvärk i vaderna.

Tack till alla snällisar som ställde upp! Det är guld värt. Och ni som inte kunde, ni får nog en ny chans snart igen! ;-)

Hoppade förresten på fel buss hem idag. Hade lite bråttom så kollade väl inte så noga vad det stod på bussen. Men snacka om klantigt ändå, är andra gången på rätt kort tid. Skumt, har aldrig varit någon virrpanna tidigare. Antar att det är så stressade människor gör, fel alltså.

Nä, nu sova så jobb, jobb, jobb och träning orkas med. Lite skojigheter blir det dock till helgen. Blir tight, men får lov att gå på något sätt...