tisdag 29 maj 2012

Sista tentan någonsin? Let's hope.

Igår kom jag till en stor(?) insikt: det är ytterst ångestreducerande att ta itu med sånt man är stressad över. Det kan hända att alla vet det redan. Säkert visste jag det också man hade nog glömt det lite... Vad yrar hon om nu undrar ni kanske. Jo, alltså jag har läst en kurs som heter Säkerhet och miljö (dock ur ett sociologiskt perspektiv vilket är lite knas då den ingår i Psykologiprogrammet.) Precis som vanligt blev det mesta av plugget gjort i absolut sista minuten. Givetvis har jag ägnat en hel del av mina tankar åt att ha ångest och vara stressad över allt studerande som behövde komma till stånd. När jag väl kom igång på riktigt rann stressen och ångesten bort som i ett trollslag. Så otroligt dumt att lägga energi på att oja sig över vad som behöver göras istället för att just do it!

Som så mycket annat har jag en teori om varför jag uppför mig så här improduktivt. Det kan handla om självbild. Väntar jag med att plugga in i sista sekund kan man knappast säga att jag är trög om jag failar på tentan, eftersom det ju är rätt troligt att man gör det utan ordentlig förberedelse - även fast man är en smart person. Skulle jag å andra sida klara tentan trots detta måste jag vara en exceptionellt begåvad person eller ja, åtminstone rätt smart ändå.

Eller så är jag helt enkelt bara lat.

Nåja, jag skrev tentan idag i alla fall. Tror åtminstone att det finns en liten chans att jag kan ha klarat den. Det vore ju himla skönt och så kan jag och Marie helt koncentrera oss på uppsatsen.

Begreppet säkerhet är rätt intressant att studera faktiskt. I Sydafrika är AIDS landets största reella hot mot säkerheten. Likafullt lägger man ner endast 1 miljard för att bekämpa problemet, vilket kan jämföras med 21 miljarder som går till det militära trots att inget yttre, uppenbart hot föreligger. Behöver man perspektiv på saker kan vi svenskar läsa boken I trygghetsnarkomanernas land, den handlar om oss. Perspektiv kan helt klart vara en bra grej.

söndag 6 maj 2012

Finally!

Äntligen! Sörplar i mig min sista kopp örtte på väldigt länge. Är rätt nöjd över att ha fixat min 5-dagarsfasta. Endast örtte, buljong, och ekologiska juicer har passerat min strupe senaste dagarna. Varför detta självplågeri då kan man fråga sig? Tyckte helt enkelt kroppen kunde behöva en vårstädning. Och inte låter väl det här alltför pjåkigt: "Efter en fastekur får kroppen ny kraft och ork och man blir piggare. Det som före fastan kändes jobbigt och besvärligt, känns efteråt ofta lätt och roligt."

Tror kanske de som skrivit texten är lite partiska möjligtvis. Men jag klagar inte även om inte alla tjorvärenden på jobbet eller tentaplugget med mera får mig att brista ut i glädjetjut, har ju gått ner ett gäng kilon (ja, jag vet att jag kommer att gå upp dem igen...) Jag kommer om inte annat känna att allt går lättare - lättare i jämförelse med att inte få käka och ändå måsta göra en massa saker. Uppskattningen för mat blir mycket större och jag känner nu att det bara är dumt att göra svammelmat, ska man äta borde det inte bara vara för bukfylla. Ska från och med nu laga mer varierad och nyttig mat! Det blir bra.

Var förresten på nåt som kallas Swap for change i lördags. Asbra grej ju! Fattar inte varför man inte upptäckt det tidigare. Det går helt enkelt ut på att man lämnar in de kläder man inte vill ha och sedan får plocka på sig motsvarande antal plagg som inte passade någon annan. Hittade en hel del fina saker. Är supernöjd! Studenter kan vara så fiffiga ibland.

Nä, nu är det tack och god natt. En fullspäckad vecka väntar. Men det är lugnt, jag kommer ju vara laddad med massa energi nu! ;-)

Sörplar, i ett av mina "Swap-fynd"


tisdag 1 maj 2012

Vårrullar som medicin

Jag tror helt klart på att distrahera tankarna en stund när man känner sig låg. Det är precis vad jag har gjort senaste dagarna. Har festat, lagat god mat och annat upplyftande. (Givetvis umgås jag inte med mina vänner bara som en distraktion, självklart för att jag tycker om dem också, om det lät konstigt.) I fredags hade ett skönt gäng från jobbet en supermysig grillkväll hos Ewa och hennes blivande man. Maten var delikat då grillmästarna gjort ett superbt jobb. Det blev en rätt chill kväll, och jag tog det riktigt lugnt med vinet då jag inte riktigt kände att jag var tillräckligt harmonisk för att hantera någon högre promillehalt.

På lördagen blev jag ivägsvept med Farida till en tjejfest. Vi hade det trevligt, även om jag kanske inte precis kände att jag har så mycket gemensamt med så pass unga tjejer som flera av de var. Det blev en sväng på nyöppnade O'learys, men ganska snart kände jag och Farida att vi ville "hem" till Olivers. Jag försökte lite tappert att ragga upp en söting åt henne men insåg snart att klientelet var lite väl ungt...

Födelsedagsfika stod på schemat i söndags. Sara-Kajsa bjöd på massa gott och av mig och Linda fick hon två bilder(!) på muminmuggar som S-K tycks vara svag för. Hon ska givetvis få dem riktiga men oturligt nog hade vi inte hunnit få hem beställningen. Det blev massa trevligt babbel som det brukar med ett gäng brudar.

Igår var det jobb vilket kändes himla sugigt när flera fått semester samtidigt som vi andra fick jobba arslet av oss för att allt skulle hinnas med. Blev till och med en dryg timmes övertid. Tyvärr tycks det nuförtiden vara mer regel än undantag att det blir sånt här kaos vid klämdagar, man borde egentligen alltid söka ledigt, inte just för att få vara ledig, utan snarare för att slippa gormet på jobbet. Nåja, var i alla fall skönt att välförtjänt få belöna sig senare på kvällen. Eftersom jag strax ska kicka igång min fasta så passade vi (jag, Marie och Sabina) på att nyttja Jessicas vårrulleskills. Vi var ett riktigt grymt team och på ett kick hade vi trollat fram 50 oooh så goda vårrullar och ett gäng dumplings. Tror vi alla åt oss till orörlighetens gräns. Efter att ha fått igång de vitala kroppsfunktionerna igen blev det en sväng ut. Sabina var helnöjd då stället kryllade av pojkar. Lätt 80 % killar var det. Och om jag tyckte det var ungt på lördagen var det inget i jämförelse med igår. Orken dog vid två, så pass att jag inte ens ides ta mig hem, så fick sussa med Sabina i hennes föräldrars lägenhet inne i stan.

Helt klart trevliga dagar, och mer är inplanerat till nästa vecka. Dock har jag ändå honom i bakhuvudet lite grann hela tiden och jag känner verkligen att vi skulle behöva träffas live. Tanken var idag, men får bli sen.

Världens godaste vårrullar & dumplings...

... egenhändigt tillverkade av vårrulleproffsen.