När katten är borta...

Tänkte först att jag skulle skriva ett riktigt saftigt inlägg om J's... tja, låt oss kalla det förbättringsområden och hans beteende de senaste månaderna. Men så insåg jag väl det omogna i det hela och helt ärligt så har jag inget behov av det längre. Jag vet ju att jag slipper allt det där nu. Tyckte först att det hade varit skönt att avreagera mig men nu känns det rätt överflödigt för jag är över honom. Man kan nog kalla det rekord. Det är i och för sig lite synd eftersom jag skulle ha gått ner lite mer i vikt om jag mått piss. Dessutom behöver inte hela världen (inbillar mig att alla läser min blogg) veta allt. Huvudsaken är att han vet. Hade en liten avreageringssession i förrgår och sa precis vad jag tyckte till honom.

Ok, jag mår väl inte super heller. Är aldrig kul när saker går åt skogen som man haft en massa förhoppningar kring. Och det är inte särskilt stimulerande att bo med sitt ex! Och att läsa på FB om när hela gänget inklusive J, men inte jag, lirar poker eller något annat känns ärligt som ett slag i ansiktet. Jag hoppas att det inte kommer bli så varenda gång framöver. Klart jag kan vara bättre på att höra av mig själv och se om det händer något. Men just så här i början kan jag inte påstå att jag haft ork att vara särskilt drivande. Men man mår ju så mycket bättre om man kommer ut och faktiskt gör saker.

Men nu är det helg och den har alla förutsättningar att bli bra! J är i ett annat land. Idag är jag ledig och imorgon ska jag spöka ut mig med underbara Patric och lite annat folk och sedan ska vi inta Farmen! Helgen började inte så dåligt heller - jag blev i natt moster till en liten kille!