"Du ser verkligen dumpad ut"

Nu för tiden är jag så gott som alltid i tid till jobbet och friskvårdstimmen tar jag på fredagar, inte måndag morgon.. Dock känner jag inte att jag har bråttom hem. Inte ens nå kattskrällen att komma hem till, och definitivt ingen boy. Givetvis borde jag ju passa på att använda tiden till att umgås med vänner och gör ju det, men inte varje dag. Orka planera att man ska träffas jämt. På den punkten blir en pojke behändig, man ses jämt, av ren vana, och det blir inte samma press att göra nåt och man slipper vara själv. Tusen gånger bättre att ha tråkigt med nån fining än själv. Inte för att man behöver ha tråkigt heller. Har en kortlek med iaf 52 roliga saker man kan göra med en sån...

Hur patetisk är inte jag när det inte finns nåt jag har bråttom att komma hem till? Skitsamma om jag är på jobbet hela dagarna plus helgerna, missar ju ändå inget. Visst jag kan göra precis vad jag vill, komma och gå hur jag vill. Men är det verkligen det man vill ha? Meningslöst!