Man kan likna mig vid en gammal skiva som ständigt hackar sig och börjar om från början hela tiden och om och om igen upprepar samma gamla elände. Kan verkligen inte säga att jag inte blev varnad av dem som bryr sig den här gången. Lika fullt kunde jag inte låta bli. Högst troligt att utgången hade blivit exakt densamma i vilket fall, men är ändå jävligt irriterande för ville verkligen, verkligen att det skulle gå vägen. Känslan jag hade var helt ärligt något utöver det vanliga.
Tycker det är tråkigt att man ska behöva spela spel för att det ska gå vägen, typ låtsas vara lite mindre intresserad och lite svårare än vad man egentligen är osv. Killar å andra sidan gör precis tvärtom, de får en att tro att de är seriösare än vad de egentligen vill eller kan vara och säger precis vad de vet att man vill höra. Men visst, ska det vara så ska jag också lära mig behärska den leken... Avvaktar dock med the game en stund, har fått nog för ett bra tag framöver.
Så tänk vilken tur att jag hittat något att distrahera mig med! Har fixat mig en större och bättre lägenhet. Kommer ta en stund innan allt är som jag vill ha det. Mycket bra, menar vad ska man med en kille till när man har en schysst lägenhet att ge kärlek och pyssla om?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Helt ny på bloggen, förstår inte ens själv varför man sätter sig ner och läser en annan persons blogg, men av någon anledning var det väl intressant.
Åter till ämnet.. jag måste bara säga att jag tycker du har helt fel! "att man ska behöva spela spel för att det ska gå vägen" Den enda man lurar är sig själv, till en början kanske det kan verka lättare, men vill man inte bli älskad för den man är? Sanningen kommer alltid fram med tiden, vad händer då om man själv spelat? och gillar man verkligen någon bör man väl vara ärlig!? Ja det finns många killar & tjejer som "spelar" men hur länge räcker dom förhållandena då... oftast inte och oftast så är väl spelarna inte ute efter meningsfulla förhållanden. Tänkvärt. /A
självklart vill man ju bli älskad för den man är. men för att ni killar ens ska ta er tid att lära känna en måste man tydligen till en början vara lite svår, är väl de där jaktinstinkterna som kickar in då...
Jag vet inte men jag brukar aldrig spela svårare än vad jag är... Antingen är jag väl nog svår eller så behöver man kanske inte vara det. Kan ju hända att du haft otur och träffat killar som vill ha helt andra saker av en tjej än vad du har. Menade inget illa utan tror du är en jättegullig och bra tjej men du kanske passar en annan typ av killar än dom du brukar träffa? Dags att ragga på andra ställen kanske?
Ska väl nämna att jag är tjej... verkar vara mest killar som läser din blogg./L
Tror ni tjejer gör saker med komplicerade än vad dom behöver vara! Överanalyserar saker. "men för att ni killar ens ska ta er tid att lära känna en.." jag tror nog det hela kan höra ihop med "Dags att ragga på andra ställen kanske?" Du kanske faller för en viss sorts killar som är ute efter något som inte du är ute efter?
Jag lever i alla fall efter inställningen att man måste våga öppna sig för andra, ibland blir det verkligen crash&burn men det då det funkar brukar det å andra sidan funka riktigt bra! Dock är ju inte jag i en position att vara äktenskapsrådgivare så jag kanske skulle hålla snattran ;)
Jag tror då i alla fall inte det spelar någon roll om man är svårfångad eller inte, det hela kanske fördröjer slutet men man vill ju vara sig själv?
Blir du less på att synpunkterna får du väl säga till!
/A
Skicka en kommentar