Jag vet inte vad jag ska ta mig till. I natt bestämde sig Daniel för att han inte orkar längre. Alive blev minst sagt inte så lyckat för oss. Fast nu finns det inget "oss" längre. Jag kan skriva det och säga det men jag kan inte begripa det. I nästan 3 år har han varit den viktigaste och mest centrala personen i mitt liv och nu är det helt plötsligt slut. Jag kanske borde ha sett det komma men nej, känner mig som i chock. Att tänka en enda tanke som inte innefattar Daniel är omöjligt. Att andas är inte heller så lätt, hyperventilerar och håller andan mellan varven. Kan jag inte bara få vakna nu? Kan inte allt bli som förut? Kan jag inte få backa tiden? Jag vill ha tillbaka min älskling nu, som han var innan. Jag känner mig så maktlös. Vet inte vad jag ska ta mig till. Ringde till och med mamma nyss. Hon svarade inte.
Det som skulle bli en så bra helg, nu är det istället den värsta i mitt liv. Jag tror inte jag fixar det här.
Jag älskar dig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
fan vad tungt för dej. kom över när du vill om du vill eller ring om du behöver prata. <3
Vi finns här för dig, det hoppas vi du vet. När du orkar så hör av dig, du är oerhört stark och kommer klara av det här. Ibland så vet man helt klart inte hur stark man är. Vi tänker på dig.
Kramar
Tänker på dig gumman.
*Kramar*
åh... vännen *kramar* tänkte säga att det kommer att gå bra, allt ordnar sig, men jag vet att det inte känns så just nu, och det måste få kännas så också. önskar jag kunde göra nåt för dig. jag vet att du har bra vänner runt dig, ta vara på det. du är bäst, glöm inte det.
Skicka en kommentar