Inte helt nattsvart

Otroligt, har mått rätt bra idag. Hoppas det håller i sig. Vill inte må som jag gjort de senaste dagarna. Känner mig till och med lite förväntansfull inför att skaffa eget place, mitt heelt egna där jag kan göra precis som jag vill. Dock kan jag väl inte säga att Daniel begränsat mig särskilt mycket, men nog är det en helt annan sak att bara behöva ta hänsyn till sig själv. Nu kan jag smälla i dörrar tidigt på morgonen, dricka vin när jag vill utan att någon tycker till, jag kan lyssna på precis vilken musik jag vill, ha vänner som sover över utan att behöva be om tillstånd osv. Jag behöver inte heller städa efter någon annans skit.

Jag känner att det är såhär jag måste tänka för att orka. För nu känns det ganska så kristallklart att han inte kommer ge oss någon ny chans. Det är nog otroligt viktigt att man när man gör slut är tydlig och inte ger några falska förhoppningar. Och nu känner jag mig inte ett dugg älskad av honom och det är nog bra. Jag tror det funkar på samma sätt som när man blir intresserad av någon, vet man att någon tycker om en är det lätt att falla dit själv. Precis så känns det nu fast tvärtom.

Var förresten till mor och far igår när jag inte hade en fullt så bra dag. Nog är de förstående och och ledsna för att jag har det jobbigt men sen började de komma in på alldeles för mycket snack om att jag nu borde tänka efter och komma fram till att Jehovas vittnen har sanningen och då bli ett igen. De gjorde det också klart för mig att de inte kommer vara mina krishanterare och att varje gång jag hör av mig river det upp sår och att de får dåligt samvete inför Jehova. Jag har alltså inte så mycket att hämta där, men det visste jag ju. Men trots att de inte kan umgås med mig vet jag ändå att de älskar mig och det känns fint. Och dessutom har jag ju superfina vänner som orkar lyssna på allt mitt ältande och som till och med låter mig bo hos dem!