Jag visualiserar...

Hade tänkt mig en hård natts intensivskrivande på en uppsats. Men något sånt blir det icket. Det sköna är att det inte är mitt fel att jag då inte kan redovisa i morgon. Min intervjuperson dök helt enkelt aldrig upp och gick inte att få tag i, så vad gör man? Det var ju lite dålig stil men jag är inte jättelessen över att arbetet blir en smula uppskjutet, det är ju som sagt min grej.

Något som har gått betyyydligt bättre idag är att vårt Ellen-projekt verkligen är på gång nu. Träffade åttor från två klasser idag. Resultatet blev över förväntan, 11 av 15 tjejer ville vara med. Och det är inte dåligt med tanke på att vi bara har plats för cirka tio pers och har tre klasser kvar att snacka med. Det enda kniviga var att hitta dit! Hade inte fått veta vart vi skulle träffa tjejerna, men det löste sig tillslut efter att vi fått en snäll åtta-pojke som vägvisare.

Är faktiskt rätt imponerad över hur kidsen är nuförtiden. Tjejerna var inte det minsta blyga, vågade ställa frågor osv. Dessutom var pojkarna hjälpsammare än lärararna. Tror det blir bra det här, blir nog det roligaste jag och Marie kommer att pyssla med under våren. Pricken över i som verkligen skulle få mig att pusta ut nu är att jag:
1. Fixar tentan på torsdag
2. Polisen ringer och efter en strålande intervju vill de ha mig som sommarvikarie

Och sen om jag ska spinna vidare på mitt positiva tänkande så fixar jag även min examen till sommaren med cd-uppsatsen och miljöpsykologitentan som skingrade mörka moln... Sen, efter sommaren, vill polisen ha kvar mig och fixar en tjänst i linje med min utbildning. Vi (inte jag och polisen då) hittar drömhuset, vinner på triss, klämmer ut ett par ungar (inte vi kanske, mer jag) och det gör inte det miinsta ont. Barnen är världens snällaste och mest väluppfostrade man någonsin skådat...osv...