Inte helt nattsvart

Otroligt, har mått rätt bra idag. Hoppas det håller i sig. Vill inte må som jag gjort de senaste dagarna. Känner mig till och med lite förväntansfull inför att skaffa eget place, mitt heelt egna där jag kan göra precis som jag vill. Dock kan jag väl inte säga att Daniel begränsat mig särskilt mycket, men nog är det en helt annan sak att bara behöva ta hänsyn till sig själv. Nu kan jag smälla i dörrar tidigt på morgonen, dricka vin när jag vill utan att någon tycker till, jag kan lyssna på precis vilken musik jag vill, ha vänner som sover över utan att behöva be om tillstånd osv. Jag behöver inte heller städa efter någon annans skit.

Jag känner att det är såhär jag måste tänka för att orka. För nu känns det ganska så kristallklart att han inte kommer ge oss någon ny chans. Det är nog otroligt viktigt att man när man gör slut är tydlig och inte ger några falska förhoppningar. Och nu känner jag mig inte ett dugg älskad av honom och det är nog bra. Jag tror det funkar på samma sätt som när man blir intresserad av någon, vet man att någon tycker om en är det lätt att falla dit själv. Precis så känns det nu fast tvärtom.

Var förresten till mor och far igår när jag inte hade en fullt så bra dag. Nog är de förstående och och ledsna för att jag har det jobbigt men sen började de komma in på alldeles för mycket snack om att jag nu borde tänka efter och komma fram till att Jehovas vittnen har sanningen och då bli ett igen. De gjorde det också klart för mig att de inte kommer vara mina krishanterare och att varje gång jag hör av mig river det upp sår och att de får dåligt samvete inför Jehova. Jag har alltså inte så mycket att hämta där, men det visste jag ju. Men trots att de inte kan umgås med mig vet jag ändå att de älskar mig och det känns fint. Och dessutom har jag ju superfina vänner som orkar lyssna på allt mitt ältande och som till och med låter mig bo hos dem!

Vill inte ge upp

Jag förstår honom och samtidigt inte. Visst vi har haft det knaggligt på senaste tiden men inte så dåligt att det inte går att rädda. Det är jag helt övertygad om. Det jag inte förstår eller riktigt kan acceptera är att han inte är villig att ge det lite mer tid, menar vad är det i jämförelse med tre år?

Kan heller inte fatta att han är så kall och hård. Han har liksom stängt av sina känslor för mig, det känns som han glömt allt det bra vi hade och att jag glömt allt det dåliga. Hatar att jag inte kan nå fram till honom, det är som att all vår tid ihop inte betyder ett skit för honom.

Är sjukt arg på mig själv för att jag förummat honom senaste månaden. Men jag är också arg på honom för att han inte kan ha förståelse för mitt beteende och att han inte tror på att det kommer bli bättre nu när jag vant mig vid att jobba. Vi som skulle ha en så bra sommar!

Ringde mamma igen imorse. Var skönt att få prata med henne även om vi inte har så mycket kontakt längre. Visst, jag har jättefina och stöttande vänner men att ha stöd från sina föräldrar är ändå en helt annan sak. Ska absolut inte bli något Jehovas vittne igen men det hade verkligen varit otroligt skönt att få tillbaka mamma och pappa i mitt liv. Varför ska allt vara så förbannat svårt??

Orkar inte

Jag vet inte vad jag ska ta mig till. I natt bestämde sig Daniel för att han inte orkar längre. Alive blev minst sagt inte så lyckat för oss. Fast nu finns det inget "oss" längre. Jag kan skriva det och säga det men jag kan inte begripa det. I nästan 3 år har han varit den viktigaste och mest centrala personen i mitt liv och nu är det helt plötsligt slut. Jag kanske borde ha sett det komma men nej, känner mig som i chock. Att tänka en enda tanke som inte innefattar Daniel är omöjligt. Att andas är inte heller så lätt, hyperventilerar och håller andan mellan varven. Kan jag inte bara få vakna nu? Kan inte allt bli som förut? Kan jag inte få backa tiden? Jag vill ha tillbaka min älskling nu, som han var innan. Jag känner mig så maktlös. Vet inte vad jag ska ta mig till. Ringde till och med mamma nyss. Hon svarade inte.

Det som skulle bli en så bra helg, nu är det istället den värsta i mitt liv. Jag tror inte jag fixar det här.

Jag älskar dig.

...

Att andas är svårt.

Måste maxa helgen!

Ännu en fullspäckad dag i mitt liv. Övertid, träningen direkt efteråt, äta, duscha, handla och nu landa... Min plan för i morgon är att börja jobba en timme tidigare och dessutom ta ut friskvårdstimmen så att jag blir färdig med jobbveckan redan halv tre! Måååste få lite sol. Får verkligen ångest/panik av att sitta in hela tiden när det är så sjukt härligt väder.

Är ju Alive nu också. Ska dock göra mitt yttersta för att få en perfekt och lagom fylla så att jag får roligt men ändå orkar uttnyttja den lilla lediga tid jag har. Förutom festa, sola och träna ska jag tydligen också spela laser game, basta och grilla. Ett nattdopp på Alder hade också varit nice, är någon på?

Elli & Marie på Alder för läänge sen

Nu vrider vi upp tempot lite

Varför jag inte har lust att blogga? Jooo, för att jag redan sitter minst 8 timmar per dag vid datorn. Så när jag kommer hem gör jag bara det aabsolut nödvändigaste, som att läsa bloggar. Sen är det tack och god natt. Den här veckan har jag dessutom jobbat övertid varje dag.

Igår såg dagen ut såhär: Jobb 8-17.45. 18.00 möte med ordförande för Rädda Barnen. Hemma ca 15 min för att äta nåt i stil med middag. 20.00-21.30 träning med Vicky på Step In.

Idag: Jobb 8-18.00. Middag och bio på stan. Hemma 22.30. Jag är tröööött, säskilt med tanke på att det var Transformers 2. Men vad gör man inte, jag är ju en sån som "ställer upp".

Tycker vi avrundar med ett fint litet motto som vi på Fk tydligen ska jobba efter.

Olika ellisar

Om ni känner er lika oinspirerade som mig när det gäller bloggande så lek loss lite här. Originalet
Mucha

Manga

Gammal

Full

Bebis

Latelli är borta

Ja fy vad dålig jag har blivit på att uppdatera här! Men så går det när man har fullt upp hela dagarna. Idag t.ex. var det till att stiga upp tidigt för att dra till jobbet. Direkt efter arbetsdagens slut drog jag till Step In och filade på musklerna. Sen fort hem för att börja tvätta och laga mat och käka mellan maskinerna. Tänk dem som gör allt detta plus att dem toppar det hela med en drös ungar! Otroligt.

Tydligen har någon efterlyst att jag ska skriva om mitt nya jobb. Är inte direkt spännande kan jag väl säga. Man tar in folks olika intyg för att med hjälp av a-kassan m.fl. avgöra om de har rätt till aktivitetsstöd och sedan betala ut eller ev. begära in någon komplettering. Otroligt mkt att hålla reda på är det och det kommer ta ett bra tag innan jag fått kläm på allt. Men trivs iaf jättebra med jobbkompisarna, alla är schyssta och lätta att ha att göra med. Jobbvillkoren är också bra, får bl.a. ta ut en friskvårdstimme i veckan, så idag slutade jag en timme tidigare (och till skillnad från de flesta andra använde jag den också till just friskvård..)

Jag trivs, dagarna går fort, jag får pengar - it's all fine.

Min fina tårta!

Visst blidde tårtan fiin? :) Har faktiskt aldrig bakat en prinsesstårta tidigare men det var ju inte så farligt svårt. Daniel fyller ju som sagt 25 i morgon så idag firade vi honom. Av mig fick han film och spel, lite trögt av mig kanske eftersom sånt redan sysselsätter honom alldeles för mycket! En skjorta fick han också. Att ha skjorta är verkligen hett tycker jag, både på pojkar och flickor. Skiter fullständigt i att dem är "ute" nu (bortsett från jeansskjortor då). Men den fiffigaste presenten han fick av mig var nog Jessica Anderssons bok, När kalla nätter plågar mig med minnen av hur det var. Daniel är nämligen lite svag för den medelåldriga damen men om det kan kombineras med att han läser sin livs första bok är det ju bara bra!

En helt vanlig nationaldag

Då har man "jobbat" första veckan. På måndag blir det allvar och vi ska börja göra utbetalningar. Låter kanske simpelt, men icket. Det är sjukt mycket att hålla reda på, men det klarnar nog. Ska hänga mig fast som en igel på någon som verkar ha lite koll.

Den här helgen blir extremt spännande. Jag ska städa och baka. I morgon ska Daniel firas för han fyller halvvägs till 50 på måndag. Så då kommer släkt och det blir fika i vanlig ordning. Eftersom vi mer eller mindre är pensionärer blire inge party. Jag ska spara mig till Vicky och Henkes midsommarfest, för det har jag lovat Henke!

Min första dag

Första dagen på jobbet avklarad. Inte så värst krävande än så länge, har ju bara utbildning nu första veckan. Däremot känner jag pressen att vara social med mina nya arbetskompisar. Vet mkt väl att det är superviktigt att bonda med folk tidigt, innan alla grupperingar bildats. Med det har jag misslyckats kapitalt idag, kände mig inte det minsta social. Ska försöka skärpa till mig i morgon.

På arbetsintervjun beskrev jag mig som tidsoptimist när de frågade efter mina sämre egenskaper, men att jag jobbar på detta och faktiskt har slutat att komma försent till saker. Gissa vem som blev sen idag? Dock tror jag de hade överseende. Hittade faktiskt inte, fanns ju ingen skylt alls att gå efter, eller jo det fanns det, fast de skyltarna ledde mig till helt fel lokal där jag slösade bort en massa tid på att stå och vänta på att någon skulle släppa in mig. Crap.

Har fått eget rum också. Fast ett ganska deprimerande sådant, utan fönster. Måste försöka fixa till det. Nåra tips? Blommor mår nog inget vidare, dessutom skulle jag knappast idas vattna och sånt joxs..:P