Det går ju inte ihop!

Hittills den här veckan har jag varit värsta superkvinnan måste jag säga! Eller ja, det trodde jag i alla fall fram tills dess att alla mammor på lunchen filosoferade över vad de egentligen gjorde med ALL sin tid innan de fick barn... Denna tanke gör mig fullkomligt förfärad! Menar, idag bara har precis all tid gått åt till jobb, träning, matlagning och förberedelser för morgondagen. Helt död är jag, tog inte många sekunder innan jag började dregla på soffkuddarna efter att jag kastat i mig min utsökta palt. Toppa allt detta med kids...? Då kan vi snacka superkrafter!

Nåja, antar att man inte ska jämföra sig med andra. Dessutom ser bebisplanerna en smula avlägsna ut. Tycker i alla fall det är skönt att jag (förhoppningsvis) kommit igång med träningen en gång för alla. Dessutom har jag börjat skippa att ta bussen till eller från jobbet då och då. Det är fan dyrt att åka buss! Taskigt att höja priserna just när jag flyttar hit, vad är det för välkomnande liksom? Gratis lokaltrafik som i Kiruna röstar jag på. Dock har de ju bara två ambulanser (tänk vad man lär sig av att läsa tidningen). Man kan visst aldrig få allt.

Hopp i säng nu om jag ska palla morgonträningen. Frågan är bara om Farida lyckas ta sig upp. Vi får hoppas på tredje gången gillt...

Måste verkligen fixa mig en sån där grej som river potatisen åt en...