Teorier hit och dit, jag är alldeles för sönderpluggad. Det var inte svårare än att han hittade en ny, var otrogen och kom över mig i samma veva. Magkänslan fick helt enkelt avgöra, trots att det inte fanns nåt som var fel på vårt förhållande. En människa som bara lever på impulser kan ju faktiskt vara jävligt rolig att vara med, händer hela tiden nånting. Mindre kul blir det när impulsen blir att lämna en för nåt nytt, mer spännande eller helt enkelt bara nytt.
Självklart kan det vara nyttigt att leva för dagen, man vet ju inte om man lever imorgon. Men att bara ge efter för allt man känner för för stunden ger knappast någon varaktig lycka, krävs inte några psykologistudier för att fatta det. Tänk om du blir 80, vad snopet.
Om han kan vara över mig och inte saknar mig så varför ska jag älta honom? Jag behöver en stabil människa, som jag kan känna mig helt trygg med och som inte i en handvändning bara lämnar mig, och vem behöver inte det? Eftersom jag uppenbarligen bara var en parentes i hans liv är mitt ältande slut nu. Inte ett enda inlägg till kommer att handla om honom, det räcker nu.
Jag ska hitta mig en som har både och, stabilitet och spänning.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag tror han har fullt med tjejer runt omkring sig som gärna ställer upp och försöker rädda och stötta han iväg från "demonerna". Det är där felet ligger, det går inte. Stora löften och ett hemtrevligt bo är han väldigt generös med, men sällan långvarig. Han kan verkligen få en att känna sig specell när han talar om hur mycket man tillför hans "trasiga liv". De är många människor han ångrat att han sårat, nästan lika trovärdigt varje gång. Förlusten ligger hos honom, du verkar vara en helt reko tjej!
Skicka en kommentar