Idag har jag rätt otippat träffat min mormor. I måndags stod det att "mamma" ringde på mobilen men visade alltså sig vara mormor. Har inte träffat henne sen jag var kanske sex år gammal. Hon ville träffas eftersom hon är och hälsar på från södra Finland. Så ikväll har hon varit och surrat hos mig. Ironiskt nog har hon inte varit ett Jehovas vittne på över 30 år men först nu när hon är det igen så vill hon träffa mig - fast hon egentligen inte får. Hon är i alla fall väldigt gullig. Dock tyckte jag det var mindre gulligt när hon titt som tätt tog upp att jag borde bli ett vittne igen och mer eller mindre antydde att jag borde bli det om jag älskar mina föräldrar. Men nu är det ju faktiskt så att jag valt ett liv som inte är baserat på önsketänkande och sen om det gör att en dammig gammal sagobok säger att mina föräldrar inte får ha kontakt med mig så är det bara ytterligare ett bevis på religionens baksida.
Det var mamma som skjutsade hit henne och sen hämtade henne. Då passade mamma på att fota tre generationer med hjälp av vår granne som fick strikta fotoorder. Jättetrevligt att få träffa dem båda men samtidigt känns det en smula hycklande att sitta och le för en kamera precis som om vi hade en lycklig och fin relation.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar