All work and no play...

Känns som att det enda man gör är att jobba! Tänk att man ska ha det så här resten av livet. Eller i alla fall fram till pensionen, om man lever så länge vill säga! Jag kan faktiskt förstå min kära far som slutade på stallet som någon slags mellanchef eller vad det nu var för att istället mygelstäda (eller "behovsstäda" som han kallar det) trappor någon timma per dag. Kan hända att jag är lite extra pessimistisk för att vi haft lite övertid. Men ja, det är sjukt hur stor del av ens liv som går till arbete, ja såvida man inte är en av 'opalenfikarna'. Det i sig är något alldeles fascinerande hur folk tar sig igenom ett helt liv med minimal erfarenhet av arbetslivet. Synd bara att bidrag blir en livsstil för en del - i onödan. Det i sig gör ju att reglerna blir hårdare för de som verkligen inte har nåt val.

Absolut segt att inte ha så mycket fritid. Men har faktiskt en del kul på jobbet också! Har otroligt fina jobbkompisar. Visst finns det en del småkonflikter men det är nog omöjligt att komma ifrån helt med tanke på att man jämför sig med andra, deras prestation, lön och så vidare. Och även om allt vore hundra procent rättvist skulle alla garanterat ändå inte uppleva det så, alla har ju olika syn på vad som är ett bra jobb och andra har helt enkelt en smula dålig självinsikt.

Ojoj, vad konstigt, ett helt inlägg bara om jobb - inge killar! Vet faktiskt inte riktigt vad jag skulle skriva om det området nu, känner mig lite lost kanske till och med lite lätt obrydd! Inte så värst Elli!

En morgonrocksdag

Ännu en helg passerad. Kan verkligen inte skryta om att jag gjort vare sig vettiga eller roliga saker. Har i alla fall äntligen införskaffat mig en riktig dammsugare. Var en smula less på att behöva kräla på alla fyra på vardagsrumsmattan och rafsa ihop dammet med händerna för att den sladdlösa sög (dåligt). Så istället för att se Melodifestivalen med roliga människor blev jag inspirerad och satte igång med städandet. Om det är så värst vettigt vet jag inte. Borde nog ha städat idag och haft en kuldag igår istället för idag har det varit en riktig tråkdag.

Har kommit halvvägs med Spelet nu. Visste väl detta redan egentligen men nu har jag fått det än mer betonat att kissen blir ointresserad om snöret bara blir nerlagt och serverat. Apropå missar så har jag bestämt att jag ska skaffa en, senast till sommaren. Kanske att jag ska vara stödhem innan så jag får in känslan.

Maries misse

En kul grej

Tredje gången gillt blev det. Sen Halloween har Jajja försökt få med mig på träffar för någon tjejförening men har alltid varit något som bromsat, övertid och krasslighet. Men så igår hängde jag med på middag hos en kvinna som heter Helen. Efter en liten stund gick ljuset upp för mig och jag fattade att det var tjejernas motsvarighet till Round Table. Man kan lugnt säga att mina fördomar hade dömt ut RT som en gubbklubb för inbördes beundran. (Visst, åldersgränsen är 40, men tänkte att det handlar mer om mentalitet än faktisk ålder). Träffen med Ladies Circle var faktiskt mycket trevlig och inte riktigt som jag föreställt mig, även om jag var sjukt imponerad av hon vi var hos. Menar ordförande, tre till synes väluppfostrade kids, en miljon projekt, ha häst, jobba som läkare, en varm personlighet och inte minst - ägare till det absolut snyggaste huset jag någonsin varit i är inte helt illa pinkat. Verkar hur som helst vara en kul grej där man hittar på allt möjligt roligt och får lära känna folk man annars aldrig hade träffat eller umgåtts med.

Blev lite kli i fingrarna när jag fick erbjudandet att helt gratis (inklusive resa, boende och käk) få följa med till Björkliden i helgen eftersom en hade droppat. Men kan inte, tåget går redan imorgon på förmiddagen. Men vad är väl det i jämförelse med att få knega på FK en fredag?

Saknar dessutom att umgås med folk som inte bara är i min egen ålder. Sånt blev det mer av när jag var ett JV och man umgicks med alla i församlingen. Då är LC ett betydligt bättre alternativ som inte inkluderar pekpinnar och moralkakor.