lördag 29 maj 2010

Var är den förbannade knappen?

Jag vill verkligen inte behöva omprogrammera min hjärna till att jag är singel. Jag vill planera vår framtid, cykla runt och titta på hus och vart våra kids ska gå i skola, mysa framför en film, sova tillsammans, hitta på en massa bus i sommar. Helt ärligt trodde jag att han var min framtid. För en gångs skull var det någon som förtjänade framtidsplaner. Istället blev det en dumpning, den schysstaste jag fått hittills, vilket i sig visar vilken fin kille jag förlorat. Iofs finns det inga riktigt bra sätt att göra slut på, men ändå.

Inte så mycket att göra, finns inte känslorna så finns dem inte. Men likväl känns det som att det är mitt fel. Självklart är det svårt att bli riktigt kär i nån som man inte känner att man får så mycket bekräftelse av. Jag är så kass, varför kan jag inte visa och tala om för en människa hur mycket jag tycker om honom innan det är för sent?

Jag trivs inte som singel. Precis som alla andra behöver jag en familj och utan en kille har jag inte det. I det här fallet är det inte bara någon att ha som jag saknar, utan det är honom jag saknar. Allt känns helt omotiverande och jag vet inte vad jag ska göra av mig själv. En snabbspolningknapp är vad jag behöver, för jag orkar verkligen inte känna så här en gång till.

Inga kommentarer: