Börja om?

Ok, jag erkänner. Jag flippade totalt i lördags! Men alla har en gräns om hur mycket okonstruktivt tjaffsande man kan ta, och där gick min gräns. Tror jag är lite, eller ganska mycket som min kära far. Tålamodet är långt, men när det brister gör det det ganska rejält. Det är få förunnat att se mig sån. Jenna t.ex. som är den vän som känt mig längst har aldrig sett mig så. Fast ångrar egentligen inte det jag gjorde, däremot vad jag sa, för jag menade det ju inte ens. Att avsluta ett samtal som inte leder till nåt vettigt är ju inte fel, däremot att säga att man aldrig mer vill se människan.

Kan vi inte stryka ett streck över det hela och börja om?