No stress..?!

Nämen se där, nu var det ju ett kvartal sen jag senast uppdaterade! Jag skyller på den här smartphonetidsåldern. Sällan man ens slår på datorn eftersom det är enklast att sköta sina förehavanden på telefonen. Blogga på det där minitangentbordet känns däremot inte aktuellt.

Jag bor fortfarande ute på Björks. Eller ja, bor och bor, är lika mycket hos Putte. En Bodenpojke, vad annars. Jag antar att vi är ett par eftersom jag inreder och städar hans lägenhet och är allmänt tjatig på stackarn. Nädå, han har det bra! Dock har han inte frågat chans ännu. Får se om han tar mod till sig snart. Peter har iofs sagt att vi är tillsammans så då måste det ju vara så? Egen lägenhet har jag kanske snart, centralt och rimlig hyra. Inte i första hand, men det verkar ju vara stört omöjligt att ordna.

Jag och Ida kände oss även lite trötta och utarbetade så vi omvandlade vår planerade storstadsweekend till en all inclusive-vistelse i Västafrika. Närmare bestämt ön Boa Vista i Kap Verde. Sägnen säger att när Gud hade skapat världen blåste han guldstoftet från händerna och et voilá - 10 öar som tillsammans bildar Kap Verde. Och nog var det ett riktigt paradis. Åtminstone om man bor på vårt fantastiska hotell Riu Karamboa aka Sandslottet eller Aladdinpalatset. Riktigt behagligt att få bli upptinad och bortkopplad från vardagens stress. Eller ja, lite stressade blev vi faktiskt vid ett par tillfällen. 1: När vi tog taxi in till stan för att kolla in läget och då blev totalt nerjagade av den ena mannen efter den andra som ville sälja sitt krafs för på tok för många euro alternativt agera "boyfriend for one or two months". 2: När vi panikpackade för att hinna till utcheckning i tid efter att ha frågat om det gick bra att checka ut en kvart senare men fått ett nekande svar. Väldigt dubbelmoraliskt det där må jag säga då de själva sällan höll några tider och varannan mening var "no stress".

Men förutom det (och kanske min sjösjuka på valsafarin) hade vi det mycket bra. God mat, glass i stora lass, fri dryck, strålande sol med svalkande vindar, kvällsunderhållning med en å annan magruta och sist men inte minst ett grymt resesällskap. Jag är inte så värst världssvan när när det kommer till resande men med Ida vid min sida gick det ju galant!

Men nu är jag alltså tillbaka i vardagens lunk. Helt ok det med, aningens less på stället som står för min försörjning dock. Får se vad jag gör åt saken. Men tur man har ljuspunkter som lördagens vinkväll med tjejerna, dagens lunch med Farida och att jag får pussa på Putte då och då. ;-)

Jag och Ida inväntandes kvällens show som givetvis inte började i tid.

En av många efterrätter

Dansa var de grymma på, mima lite sämre...