Blogga, vad är det?

Jag har ju lagt ner det här med bloggandet. Egentligen. Men kanske värt att ta upp igen? Inte för att jag väntar mig någon direkt läsarskara, mer för min egen skull. Skriva av sig helt enkelt.

Kommer inte inleda med någon lång resumé av de senaste åren. Men kan väl säga att jag i stora drag är rätt nöjd med tillvaron. Har varit tillsammans med Putte i över tre år nu. Vi bor i en superfin lägenhet i centrala Luleå (om än på tok för dyr). Vi har enligt oss världens finaste kissekatt, Lulu (efter min enda idol i livet: Lulu Carter). Jag har även ett nytt jobb som jag trivs alldeles utmärkt på. Jag har även mina underbara vänner, nya som gamla.

Allt är med andra ord frid och fröjd. Just idag kändes det dock inte så. Jag skulle inte kalla mig själv sentimental men har trots allt efter mitt avhopp från Jehovas vittnen förlorat många vänner samt mina föräldrar. Och eftersom jag inte är helt känslokall, som vissa tycks tro, så tänker jag på dem då och då och undrar hur de har det. Idag kontaktade jag därför en person från förr som fortfarande har viss kontakt med den världen. Fick med besked veta att jag är en vidrig och självisk person då jag önskar att det inte vore så att religionen sätter stopp för kontakt med mina barndomsvänner. Ja, jag vill att de som inte tror på smörjan ska våga lämna den. Men nu är det ju faktiskt så att Jehovas vittnen har så galet stränga regler att om du väljer att tro annorlunda blir du utfryst av hela församlingen. Det spelar ingen roll om man är släkt eller känt varandra från blöjstadiet. Det leder givetvis till att många inte ens vågar tänka tanken på att lämna. Visst får alla tro vad de vill. Men problemet är att Jehovas vittnen inte låter andra tro vad de vill, åtminstone inte utan rejäla konsekvenser! Man kan verkligen fråga sig vem det är som är vidrig och självisk. Det gör ont i mitt hjärta när jag tänker på de barn som föds in i detta. Det är 10 år sedan jag lämnade och jag kommer alltid att sakna mina vänner och föräldrar även om jag också är arg på dem för deras inskränkthet.

I övrigt leker livet!(?) 1 juni, på Puttes födelsedag, drar vi till Prag! Har höga förväntningar då alla som varit där pratar så bra om stan! Någon som har något Pragtips som man absolut inte får missa?