Hälsa och kärlek - vad är det?

Man kan lugnt säga att det mesta går åt skogen just nu. För det första så är det den här lilla grejen med min värdelösa hälsa. Jag har aldrig i hela mitt liv varit sjuk så mycket som det senaste halvåret. Det har varit förkylningar, magsjuka, öroninflammation, problem med magen och så vidare. Och nu har jag dragit på mig ett skumt virus. Efter feber i 9 dagar, utan några andra symptom, pallrade jag mig iväg till Vårdcentralen där jag blev stucken som vanligt och sedan ivägskickad till akuten. På akuten blev det lungröntgen och ännu mera prover av världens omildaste sjuksyrra. Sen ytterligare väntan i 3 timmar. Tillslut fick jag i alla fall åka hem utan några direkta svar förutom att det nog inte skulle vara någon fara. Men att ha konstant feber och inte klara av att ens duscha utan att det svartnar för ögonen är inte himla kul så jag fick komma till en läkare igen efter en halv månad med feber. Efter att ha blivit tömd på återstoden av mitt blodförråd konstaterades det att jag har ett virus med ett namn omöjligt att komma ihåg. Ingen behandling finns, vila är det som gäller och nu har jag läkarintyg till 7 november.

Mår lite bättre nu, men har absolut inga krafter, orkar nästan ingenting. Om inte det vore nog så har det ju varit flytt mitt i allt det här. Jag har såklart inte kunnat göra något utan det har Jörgen fått sköta... Något som för oss till nästa bekymmer. Jag har inbillat mig att man i ett förhållande ställer upp för varandra, särskilt om någon är sjuk och är helt beroende av den andra. Men som det ser ut nu så har mina föräldrar som ju egentligen inte ska ha kontakt med mig städat och tömt det sista i min lägenhet i flera timmar och än är de inte klara. Så istället för att vara glad över vår nya fina lägenhet känner jag mig bara sviken och lämnad i sticket av den person som jag satsat alla kort på.